olivia jönsson

Började tidigt med att Emma väckte mig och jag väckte grabbarna. Svårväckta som vanligt, men jag fick morgonmysa ändå!!

Vi gick till tågstationen och bokade biljetter åt helt olika väderstreck. Jag ska sätta mig på ett tåg som tar stadiga 40 timmar till sydliga Indien, de andra till Nepal. Wow, hur sjutton ska detta gå? Hoppas jag träffar någon trevlig turist som är lika vilse som jag. Jag är kluven över hur jag ska lägga upp min tid, för beroende på vad jag väljer att göra så tar det olika lång tid. En sak kan ta några dagar, en annan kan ta en månad. Hmm, jag kanske bara solar och badar istället haha! 

Efter den bokade biljetten åt vi bäääästa frukosten ever!!!! Gröt med banan och honung, omelett med tomat, lök och ost, nutellapannkaka med banan, chai och äppeljuice. Alltså dröm..!<3 Därefter satte vi oss på vår rooftop och solade och drack ännu mer chai, man kan aldrig få för många koppar!!!

Vi drog till delhis finaste shoppinggata och det var sjukt nice att vandra omkring i lyxbutiker. Jag var sååå nära att köpa ett par turkosa/gula Nike free, men de kostade 10tusen rupies=samma pris som hemma :( 

Emma och Oskar drog vidare till en annan shoppinggata, och jag drog vidare med grabbarna. Vi lunchade på Mcd vilket smakade ljuvligt!!!!!! 

Tillbaka till vårt hotell där vi chillade på rummet och jag skrattade tills mina tårar rann för jag har världens roligaste sällskap<3

Vi drog till den enda fina lyxiga bar i området där vi bor. Drack drinkar och tittade fotboll (eller snarare snygga spelare) och lyssnade på strömpis-musik=jag var i mitt esse. Vi skålade och gänget tackade för denna tid ihop. Wow, ni är helt fantastiska. 

Efter några härliga drinkar blev det en macka på subway och ännu mera skratt. Grabbarna gav mig även kläder, väskor och dylikt. Tack!!

Nu är klockan 02.20 och jag har precis lagt mig. Kan inte förstå att vi skiljs åt imorgon. Jag kommer sakna detta gäng så gudomligt. Ni förgyller mitt liv till det yttersta. Sådeså. 

(Hinner träffa de resterande 3 imorgon i någon timma. WOHO saknar och längtar!)

Oskar och Emma tycker att jag har pondus för att jag säger till alla jag tycker är jobbiga, och för att jag blivit grym på att pruta. Det har blivit lite som en tävling. Bryr mig sååå lite om jag får betala 5 kronor extra, det är känslan av att vinna som driver en. Principen!!! Jag och denniz är värst, han bråkar med alla försäljare och jag ställer frågor dom inte kan svara på. Slutar alltid med att vi vinner. Igår lyckades jag pruta på en taxi som ville ha 450. Jag fixade det för 150 ;) TJOHO DELHI DU KAN TA MIG I RÖVEN!!!!<3

Igår bodde vi på världens sämsta ställe. Såååå äckligt rum, fyfan! Idag har vi bytt till ett sjukt fint rum, med tre sängar i samma rum. Oskar och Emma njuter nog av att slippa dela på en dubbelsäng med mig hihi ;) 

Idag kom killarna tillbaka. Amazing att se deras solbrända ansikten. De har haft turen att åka skidor i Himalya. Så avis. Vi hade en grymt mysig middag, snackade om allt mellan himmel och jord i timtal. <3 Fick höra att jag varit saknad också, hur härligt är inte det?

Annars har vi bara chillat på rummet med varmdusch!!!! Fick även veta att de resterande tre kanske kommer till Delhi på lördag= alla 9 samlade en sista kväll. Vore dröm<33333 åh så fina vänner jag har fått. Vill pausa livet. 

Hittat två bra volontärarbeten. Ett som bara är en natt härifrån, och ett annat som ligger vääääldigt mycket längre bort MEN i värmen. Ska försöka hinna med båda + semestra med sol, yoga och god mat. Längtar efter detta äventyr!!!!! 

Jag chillade hela gårdagen på rummet och på en restaurang. Såååå välbehövlig dag!

Nu: frukost och sen Delhi!

Nu sitter jag, Emma och Oskar på en restaurang med grymt gott te och utnyttjar deras wi-fi. Det finns inte på vårt hotell, vilket börjar bli en vana här i norra Indien. Det är godare mat i norr, men inget bra socialt nätverk ;) 

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag börjar resa själv. Sorry om jag tjatar, men är nervös?????? Mamma har damp där hemma, men hon kan inte göra så mycket direkt hehe. Kommer bli grymt häftigt och lärorikt, men fy vad jag kommer sakna gänget. Att gå från att vara nio stycken till ensam känns lite väl :( 

Som jag nämnde i förrgår; Killarna har jag hängt med varje dag i en månad, så kommer sakna dom mest. :( 

Ni må vara dumma i huvudet men åhhh vad jag gillar er tre alltså. Halleluja

Skakar av mig det och glädjs åt att vi imorgon lämnar jodhpur och åker till en nationalpark med tigrar, tjoho!!! 

Hörs nästa gång jag har wi-fi! 

Nu är jag med två stycken härliga själar, Emma och Oskar, som jag träffade för bara en vecka sedan. Men vad gör det? Vi klickar kanonbra ihop, och jag ser framemot att resa en vecka med dom innan dom drar till Nepal. 

Jag letar volontärarbete som en tok, och hittar både det ena och det andra. Nackdelen är att Indien är så förbannat stort och det kommer ta mig många resdagar. Jag har ca 5 veckor då jag kan göra vad jag vill innan jag måste befinna mig i Varanasi där Indiens största festival utspelar sig. Då möter jag upp nepalgänget och fortsätter resan några veckor med dom. 

Detta är preliminärbokat bara, gillar somsagt inte att ha något bestämt. Om jag vill hem efter fem veckor så tänker jag åka hem. Just nu känns det som att jag aldrig vill hem, men det kan ändras jävligt fort. 

Det som känns skönt är att om jag blir ensam och rädd så har jag massor av kontakter och vänner i många delar av Indien, och även pappa i Thailand. Har även införskaffat mig en ny mobil idag, så jag och nepalgänget kan nå varann utan wi-fi. 

Så nu vet ni. Och så jävla mycket tack till alla mina vänner som stöttar mig dagligen till detta beslut. Ni får mig att bli så varm. Ni vet vilka ni är. Älskar er alla till tusen. 

Även fast rumpan har skavsår så jag knappt kan sitta så är jag så glad. Glad att vi skuttade iväg på våra kameler. Jag på Romeo, som skötte sig rätt bra i jämförelse med de andras kameler som gjorde precis som de själva ville. 

Matpaus, och vilken mat!!!!! Fantastiska indiska grytor med chapati. Chai chai och mer chai. 

Framme vid lägerplatsen=sanddynor och solnedgång. Rulla ut madrasser runt en lägereld. Somna till ljudet av sprakande brasa, med honom slingrandes runt din kropp. Vakna till soluppgång, akustisk musik och chai. Wow. Jag kan inte ens beskriva känslan. Det var helt fantastiskt!!!!!

Tre av gänget bestämde sig för en 10-dagars tripp till. Vi andra har åkt nattbuss till grannstaden. Här kanske vi splittrar på oss ännu mer. Jag vill inte det egentligen, för då har jag ingen som värmer mig om nätterna, men nu får man inte vara kräsen. 

Om en vecka börjar jag min resa själv. En månad i Indien själv, och jag är nervös och taggad till tusen!!!!!!! ÄLSKAR LIVET NU!!!!

Bästa gänget och bästa personalen som gav oss så mycket glädje!!!!!!!

Men jag låter dom hållas och tänker tillbaka på kvällen. Där satt vi; 9 stycken. På kuddar på golvet, med blinkande julbelysning på en mysig rooftop-restaurang. Svensk hiphop och indiska cigaretter. Havregrynsgröt och kokta ägg. Indisk öl och chai. En atmosfär som ger dig en så behaglig känsla i kroppen. 

Som alltid blir jag retad över att vara yngst. Det är okej, för jag är ju det haha! Fyra år tycks låta mycket, men det är verkligen bara en siffra här. Och lika mycket som de retar mig, så talar de om hur stolta de är över mig som bara är 19 år och reser själv. Tack hörrni. Ni tar hand om mig så himla bra, trots våra bråk varje morgon när jag väcker er hehe. 

Dagens höjdpunkt var när Erika plockade grabbarnas ögonbryn. De ser inte kloka ut nu haha! Tog bilder, men dem ligger på andra mobilen och den orkar jag inte hämta nu. Klockan är för sjutton halv fyra. Jag måste sova. Men jag fryser om fötterna och tankarna i min skalle snurrar. Jag är nämligen osäker på om jag drömde en sak eller om det verkligen hände...haha jaja det tar vi reda på om några timmar istället!!!

Vi delar upp oss i grupper. Två shoppar, två äter mat och två köper chips och lyssnar på musik på rummet. Idag tillhör jag den sistnämnda gruppen. Jag och min vän David, som jag känner att jag klickar mer och mer med för varje dag som går. Han är så ödmjuk, så förstående, så snäll. 

Vi snicksnackar om allt möjligt, och han ger mig bra tips på hur jag ska fortsätta min resa. Jag kommer lämna dom om ett tag, och resa själv. Kanske ses vi om en månad, kanske ses vi om sex månader. Ingen vet - och jag älskar det. Vi tar dagarna som de kommer, spontanitet. Det är det bästa. Då slipper man bli besviken. 

Han erbjuder mig att följa med till Nepal i en månad och vandra i bergen. Det lockar inte alls mycket om jag ska vara ärlig. Jag vill se mer av detta land. Jag är inte klar här. Folket jag träffat här häpnar. Jag vill fortsätta häpnas. Jag vill spendera kvällarna med att lyssna på historier från folk från hela världen. Kulturkrockar och heta diskussioner. Blickar som glöder av engagemang och passion. Personlighet och karaktär. 

Jag är 19 år. 20 om en månad. Det är ungt, egentligen lite väl ungt för ensam tjej i Indien (iallafall om ni frågar mamma Eva). Men jag behöver utmaningar. Ge mig något att bita i, snälla! Jag vill inte bli uttråkad. Jag behöver spänningen!!! 

Jag har spänning nu. Jag jagar och jagar, och jag älskar känslan. Det är även frustrerande när ingenting biter, men jag kommer fixa det. Blickarna säger tillräckligt. Det gäller bara att satsa vid rätt tillfälle. 

Jag pratar i gåtor, jobbigt va? Men det är nice på något sätt. Haha jag är ju störd. Nu ska jag underhålla David. Jag vill ju trotsallt inte att han ska veta hur störd jag är innerst inne. 

Första veckan, under jul och nyår, spenderade vi i Goa nära stranden med reggaefester och människor som fått mig att fundera över livets alla gåtor. Jag älskade den stranden. Arambol. Det är ett ställe där det är okej att vara HUR DU VILL. Hur annorlunda eller knäpp som helst, utan att folk vänder på huvudet. Jag träffade människor som jag fastnade för, som jag drunknade i deras berättelser om hur de hamnade där. Människor med sorg - människor med glädje. Människor med karisma och jävligt mycket personlighet. 

De som känner mig väl vet att jag ofta, så gott som alltid, lyssnar på musik i hörlurar. Jag älskar även att dansa. Så varför inte kombinera detta på en strand där folk inte dömer? Sagt och gjort. Jag kopplade in hörlurarna på högsta volym, satte på min favoritlista och gav mig iväg på stranden - dansandes. Jag minns inte hur länge, men minst en timme så dansade jag längst strandkanten, med vattnet spolandes upp på mina ben, bland hundratals människor. Varför skämmas? Om du älskar att dansa - DANSA. Dansa för allt du är värd, och le åt människornas uppskattande blickar. Sjung för fulla muggar när favoritrefrängen kommer igång. NJUT - för det är du värd.

Att spendera nyårsafton på en privatfest på stranden, med musik som vanligtvis skulle göra att du drabbas av epilepsi-anfall, men som kvällen till ära bara gör dig hög på livet. Att komma på sig själv med att stå och le bland folkmassan, för att du älskar livet så mycket. Att ha människor omkring dig som höjer dig till skyarna, och att känna pirret i magen när blickar fastnar en sekund längre än vanligt. Lycka.