Ensam är stark!?

Igår åkte mina favoritkillar iväg. Usch så tråkigt det kändes att säga hejdå. Har spenderat varje dag tillsammans med dom nu i en månad, vilket självklart varit påfrestande, men nu när vi kommit varandra så nära så är det tungt. 

Nu är jag med två stycken härliga själar, Emma och Oskar, som jag träffade för bara en vecka sedan. Men vad gör det? Vi klickar kanonbra ihop, och jag ser framemot att resa en vecka med dom innan dom drar till Nepal. 

Jag letar volontärarbete som en tok, och hittar både det ena och det andra. Nackdelen är att Indien är så förbannat stort och det kommer ta mig många resdagar. Jag har ca 5 veckor då jag kan göra vad jag vill innan jag måste befinna mig i Varanasi där Indiens största festival utspelar sig. Då möter jag upp nepalgänget och fortsätter resan några veckor med dom. 

Detta är preliminärbokat bara, gillar somsagt inte att ha något bestämt. Om jag vill hem efter fem veckor så tänker jag åka hem. Just nu känns det som att jag aldrig vill hem, men det kan ändras jävligt fort. 

Det som känns skönt är att om jag blir ensam och rädd så har jag massor av kontakter och vänner i många delar av Indien, och även pappa i Thailand. Har även införskaffat mig en ny mobil idag, så jag och nepalgänget kan nå varann utan wi-fi. 

Så nu vet ni. Och så jävla mycket tack till alla mina vänner som stöttar mig dagligen till detta beslut. Ni får mig att bli så varm. Ni vet vilka ni är. Älskar er alla till tusen. 
Den här bilden ger mig så mkt glädje!!!!! Ni rockar fett


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0