Okej jag lyckades inte få någon bra kvalité, och titta inte i HD för då laggar det. Lovar att förbättra mig, men här är iallafall en liten del av resan:

 

Har klippt ihop en film från resan nu med det lilla material jag hade. Lyckades ändå bli 7 minuter, och filmen är inte så jäkla dålig!! Även fast jag uppenbarligen inte är någon kameraexpert, men jag har lyckats lägga till lite coola effekter och så hehe, så kanske kommer den upp här snart. Dock har grabbarna filmat typ varje steg vi tagit i fyra månader, så jag ska få lite filmer av dom :D Jag ska även framkalla mina bilder från mina engångskameror. Hoppas dom klarat sig från fuktskada.....är spänd på och se vad jag faktiskt har fotat haha!! 

 

8% av videon sparad....kämpa kämpa kämpa!!

Mer bilder från Andaman, som min kära vän Emma tagit då min mobil pajjade och gopron inte gjorde rättvisa till hur vackert det faktiskt var.

En av mina kära resvänner som jag träffade på julafton (Amanda) har laddat upp 200 bilder från Indien som jag nu nostalgiskt bläddrat igenom. Minns ni att jag skrev om en "Silent baba" som inte skulle prata på 12 år? Världens myskille som på något sätt berörde och kommunicerade på sitt eget lilla vis. Jag saknar honom. 

Hur, alltså HUR, ska du göra för att undvika de där människorna som bara drar ner dig i skiten, och sänker dig med sitt dåliga humör?! 

Min kloka vän Erika säger "umgås du med människor som bara tar energi, säg till dom att du inte behöver dom i ditt liv"

Ja visst Erika. Om det vore så enkelt. 

Fast jag är faktiskt trött på det. Människor som endast gnäller. Som alltid klagar. Människor som drar ner energin till botten. 

Jag vill inte längre vara med sådana människor. Jag vill vara med människor som lyfter mig. Som får mig att känna mig hög på livet. Som får mig att skratta tills magen krampar. Som får mig levande. 

Hur gör man?

Det här minnet får mig att le. Önskar jag hade kunnat fånga ögonblicket på bild. Ni vet den där övningen när en ligger på rygg och den andra står över, och den som ligger håller i anklarna och den som står kastar benen på den liggande? Bra förklarat Olivia...men ni kanske förstår. Magövning. Den gjorde vi varje eftermiddag de sista veckorna, och jädrar vad jag skrek på dom. (Kanske blev de motiverade av att jag stod över dom iklädd endast en bikini..jag visade nog mer än jag borde och de hade nog skaplig insyn.. Hehe. Men who cares egentligen?)

Räknar dagarna.  

Det har nu gått en vecka. En vecka som bestått av återförening med mina närmsta vänner. Jag har haft kul, och verkligen uppskattat hur bra land jag lever i, och hur bra jag faktiskt har det. 

Men vad hjälper det nu? När ingenting är förändrat? Livet här hemma har stått still, och jag faller nu in i den bubblan. 

Livet som arbetslös. Det var tre år sedan jag var arbetslös. Jag vet fan inte hur man gör. Och vart ska jag börja? Jag vet bara att jag måste börja NU. Leta runt. Fråga runt. Så sjukt jävla ångestladdat. 

Tankarna snurrar. Hur ska detta sluta?

Det var ju precis det här jag inte ville skulle hända. Och trots det så ligger jag nu i sängen, och klockan är snart 02, och jag har ångest. Ångest över hur mitt liv kommer bli. 

Det är stört egentligen. Jag har aldrig varit så spontan och tagit saker så lättsamt som på min resa. Folk berömde mig för min pondus och min positiva energi. För mitt mod och min bekymmerslösa inställning. Och så fort man sätter sig på det där jävla flyget hem blir man samma ångestfyllda människa som resten av det här tråkiga, äckliga landet är. 

Nej usch. Hatar denna bubbla. Släpp mig fri, NU!

(Det stör mig något fruktansvärt att han hade rätt.)

Jag sitter i sängen på mitt rum. Klockan är snart ett, och som vanligt är det den här tiden som tankarna börjar snurra i huvudet.

Jag är rädd. Jag är rädd för att jag aldrig någonsin kommer kunna må så bra som jag gjort de senaste månaderna. Jag är rädd för att må dåligt igen. Att känna ångest och att känna panik. Att vara beroende av att göra andra människor lyckliga, medan jag själv inte kan leva mitt liv till fullo. 

 

(Låt inte dom tankarna ta över ikväll, Olivia)

 

Ikväll tänker jag tillbaka på min resa, och jag kan inte annat än att le. Jag har varit med om så mycket. Jag har verkligen levt för min egen skull. Njutit. Skrattat och gråtit. Älskat och hatat. 

 

 

Varför har jag fått så fina vänner för? Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna det? Varför vill dom vara med mig? Varför grät dom när jag åkte därifrån? Varför?

 

Men jag antar att jag gjort ett likadant intryck på dom, som dom har gjort på mig. 

 

För jag känner att något fattas nu. Jag hatar nätterna, för det är då jag är ensam och har tid att tänka. Och jag hatar att vara ensam på nätterna.

Jag har spenderat månader med dessa människor. Jag har aldrig sovit ensam när jag varit med dessa människor. Jag har sovit med nästan varje individ för sig. Jag har även delat på en dubbelsäng med fyra fullvuxna män. Svettigt och härligt. Jag saknar den närheten. Jag saknar att ha rumskamrater. 

Om en månad. Redan om en månad är dom hemma. Eller åtminstone planerar att åka hemåt. Jag längtar. Jag längtar tills vi träffas igen. För jag vet att allt kommer vara som när jag åkte. Vi kommer skratta åt samma tråkiga skämt, vi kommer bråka om samma onödiga saker. Men oj, vad kul vi kommer att ha. 

 

Jag är så tacksam över mitt liv. Jag måste bara lära mig att njuta av det lika mycket här hemma.

Mkt har hänt, men som jag sagt förr är internet i norr sämst, så har inte haft ork eller tid när det går så segt. 

Imorgon, eller inatt, flyger jag till paradiset. Gänget kommer några timmar senare. Jag är så taggad på en vit strand och turkost vatten!!!!

Hörs snart. 

Mötte upp grabbzen i varanasi, som hade kommit fram ca 3 h före mig, och eftersom det är Holi (Indiens största festival, googla!) så hade dom + deras nyinköpta ryggsäckar blivit DRÄNKTA i färg..japp färg från topp till tå. Jag hade SÅN tur att jag kom när allt ståhej var pausat, så jag kunde i lugn och ro gå till hotellet utan att någon försökte attackera mig. Önskar givetvis att jag varit där redan på morgonen, hade varit fett! Men firandet fortsatte hela dagen, bara utan färg. Det var fest vart du än vände dig, med musik och glada (och höga!!!) indier. Vi såg kroppar brännas på bår och sedan ner i Ganges. Sjukt skumt för en svennebanan som mig, men deras ritual och religion är såhär. Wierd. 

Vi drack öl på en rooftop, kollade fyrverkerier och gick sedan till hotellet och chillade med musik. 

Är så glad att vara med grabbarna igen. Helt sjukt vad dom är gulliga mot mig. Riktiga storebröder<333 

Imorgon ska vi åka till ett hotell med POOL! Shit senast jag badade i pool var i Kambodja.....LÄNGTAR!

Men klockan är 02 nu, så ska sova. Natti!!!

Inatt går mitt flyg mot norra Indien. Snälla Gud, låt det vara i tid och inte inställt. Jag orkar inte det. <333

Träffade mina friends i ca 5 minuter innan dom var tvungna att springa till ett tåg som skulle mot Goa. Jag bestämde mig för att inte hänga med, för jag skulle i stort sett bara hinna dit och tillbaka hit=ovärt. 

Så nu är jag själv i 2 dagar, men det glädjer mig faktiskt. Sista dagarna jag med säkerhet är ensam på resan, för sista månaden spenderar jag med svenskarna. 

Idag ska jag byta hotell, för igår checkade jag in på sunkigaste stället ever, så jävla ofräscht. Men pallade inte springa runt och leta. Så nu har jag hittat ett superfint ställe, som visserligen kostar mig 25 kronor mer (haha) men va sjutton, det ska väl min budget klara av ;)

Räknade faktiskt mina pengar igår, och insåg att jag hade väldigt mycket mer än jag trodde. Har verkligen inte gjort av med mycket pengar. Sista månaden ska jag fan lyxa!!!! Hehe

Snart två veckor utan läsk också. Shit jag är imponerad över mig själv. Dock vill kroppen ha cola, det märks verkligen. Men förhoppningsvis så kommer den vänja sig av med det inom några dagar. KRIGA OLIVIA!!

Crappy pic, men det är iaf proppfullt haha!!!

Åh igår var jag och Alyssa ute och gick, och tittade på solnedgången. Så vackert!

Och juste hannis fyller 20 idag!! Grattis älskade vän, du är så himla saknad! Jag hoppas du lever livet till fullo, det förtjänar du. Love love love

Samtal från nepalisarna, bästa!! Frukost, presenter i form av klänning, halsband, vin och berlock från Etiopien. Så fina vänner<3

Båttripp på några timmar i finaste miljön. Åh!!!!

Hem och fixa, sedan middag. Trodde jag hade fått ihop 10 pers, men det slutade med att vi var 20 + en hund haha! Helt fantastiskt. Alltså HELT fantastiskt.

Fest på stranden, och sen hem och sova. 

BÄSTA <3333333333

ÄR SÅ FÖRVIRRAD HAHAHA HATE IT