Denna vecka har det hänt mycket. 

Det som har varit absolut värst och det tuffaste är att min morfar gick bort i torsdags. Efter 96 (!) fantastiska och friska år så klarade inte kroppen med en hjärtinfarkt OCH lunginflammation på samma gång. För att jag själv ska klara detta så måste jag tänka så. Vem får leva så pass länge, och vara helt klar i huvudet, få bo hemma i sitt 3-våningshus och med ett amputerat ben? Han var den absolut starkaste människan, kanske som jag någonsin kommer att träffa i hela mitt liv. Vem vet. Men jag vet iallafall att han har haft ett fantastiskt, aktivt och hälsosamt liv. Det glädjer mig❤️