Jag har fått upplevt så mycket saker som varit hemskt jobbigt, men jag inser även att jag fått upplevt så mycket saker som varit otroligt underbara. Känslor som bubblar över, ögon som strålar av glädje, kroppsspråk och gester som får mig att inse att det spelar ingen roll att livet inte alltid är på topp, för att har man upplevt sådana känslovågor av ren och skär lycka som jag har gjort, så har man haft det sååå bra. 

Kärlek är underbart! Till en kompis, familjemedlem, partner, husdjur, WHATEVER! Det är väl helt fantastiskt att man kan känna kärlek på tusen olika sätt. 

Och visst, kärlek kan suga balle också. Obesvarad/olycklig kärlek är det värsta som finns, men hur klyschigt det än låter så är det lärorikt. Jag vet själv. Har flera gånger fått vara med om det. Varje gång har jag ångrat att jag inte varit mer modig. Men det är så lätt att ångra sig och tänka "om". Om jag bara hade sagt ditt och datt. Ja visst! Men nu har jag lärt mig att jag ska göra det nästa gång. 

Och här står jag. In love. Jobbar på att få känna den sprudlande lyckokänslan igen, och det jag vet är att det bara är jag som kan få känslan att komma tillbaka till mig. 

Kärlek är slitsamt. Men det är sååå värt det när man hittar den.