Skriver av mig 2

Jag gråter flera liter när jag tittar tillbaka på gamla blogginlägg från i somras/höstas där det står saker om min rygg. Redan då. Redan då hade jag så ont att det strålade ner i benet. Här är ett gammalt inlägg:


Jag vill bara slå en stekpanna i mitt huvud när jag inser att jag har blundat för detta sedan augusti. Visst, det har varit perioder då jag inte har haft ont, men jag minns inte att det gått sååå länge med ryggont. Jag hittade även ett inlägg där min sjukgymnast sagt "du har inte diskbråck iallafall!"
Och vad var det jag röntgades för igår? Jo, jag gick dit för att naprapaten sagt att det är 50% risk för diskbråck. 
Jag är alltså 19 år gammal och har redan en rygg som inte fungerar. 

Att ha ont varje dag, oavsett om jag står sitter eller går, tar på krafterna. Jag är redan stressad. Skolan dödar mig. Att då inte ha möjligheten att kunna komma bort från det genom att träna en timme eller två på grund av att allt jag försöker mig på bara får kroppen att må sämre. Vad finns det för mening då? 

Samtidigt som att jag givetvis inte (!) vill ha diskbråck så vill jag bara ha en "diagnos" nu. Jag vill veta vad det är som jag har blundat för i åtta månader. Jag orkar inte vara så här hjälplös. Om jag får veta vad som händer med min kropp så kan jag smälta det och jobba mig uppåt därifrån. 
För det värsta som finns är att ingen vet vad som är fel. Jag måste få veta. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0