I fredags när jag skulle lägga mig var jag ju väldigt glad (som ni kanske läste i förra inlägget). Självklart ska man inte få vara glad en hel dag, utan jag tappade min DW-klocka som såklart sprack. Grät en hel flod för det är liksom inte ens okej. Somnade alltför sent och tog mig tjurigt upp och jobbade klockan åtta. 
En mysig bild från helgen