finns ingen rättvisa, ärligt det gör inte det.

jag är så jävla trött på att känna såhär. mitt hat är så grovt till mycket just nu, och jag vill inte hata. men det är omöjligt. jag önskar det hjälpte med all kärlek jag får från världens bästa vänner, de äger verkligen. men det finns ingen mirakellösning till mitt liv just nu, vilket är tragiskt. vem har jag blivit? vad hände med den riktiga olivia? vill hitta henne. här kan jag inte stå och trampa. hat löser ingenting, men just nu är det den enda känslan jag känner i min kropp. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0