I torsdags tränade jag innebandy för första gången på några år. Haha nej men kändes lite så. Det var sjukt roligt, men självklart frustrerande att känna saker såsom "vart är min kondition?" Och som en vän i mitt lag sa när jag berömde henne "ja men för mig räcker det inte att vara bra en övning. jag måste vara bra - hela träningen!"
Och hon har så jävla rätt!!!! Därför kändes det inte som bästa träningen för mig, inte på långa vägar, även fast jag fick komplimanger. Den här säsongen ska jag inte vara helt okej. Utan jag ska vara bra, fantastiskt jävla bra! Skador ska inte få stoppa mig som de gjorde hela förra säsongen. Jag ska visa alla att jag förtjänar mitt pris som Årets damspelare 2011/2012. (Jag ska även visa alla att jag faktiskt skulle platsa i det där grymma div1-laget som ville ha mig. Lilla mig!!!)