Jahopp. Jag som var så glad förut. Det förstördes ju. Haha jag vet inte vad jag ska göra. En föredetta vän eller en ny kärlek? Måste man ens välja? Det är ju inte rättvist. Jag vill inte välja. Jag tänker inte göra nåt fånigt val, nä det går jag inte med på. Alla säger att man ska följa sitt hjärta och det låter ju bra. Men hjärnan då? Hur blir det med den? Har den inget att säga till om? Nä jag är så fruktansvärt trött på massa onödigt tjafs som faktiskt inte leder någonstans. Jag skulle fasen vilja bli begravd levande, bara för att smita från verkligheten. Men fyfan vilken jävla fegis jag skulle vara då. Deal with it, oliven. Mitt eget fel (delvis) att situationen är fucked up. Alltså. Snälla ge mig lite frid. Och tid.