detta är olikt.
Klockan är tjugo i fyra och jag är klarvaken. Varför? Jo för att jag har plågat mig själv nu i över två timmar. Har fått massor av svar, men gud varför är jag så glömsk?! Jag visste precis vad jag skulle skriva och hur jag skulle få fram det - för nån timme sedan. Nu är mitt huvud tomt.
Varför försöker jag inte sova? Jag tror jag är rädd för att vakna upp. (och vill inte vakna upp med smärta i benhinnorna pga att jag tränade innebandy idag för första gången på flera veckor). Sen ville jag vänta tills säsong 6 hade laddats klart. (ja jag kollade klart på hela säsong 5 idag, stört).
.
Jag hittar några gamla blogginlägg.
.
"äter äcklig mat och går i regnet med 2 fina vänner. sätter mig forever alone i businesslab när han ba står där framför mig. försöker hjälpa mig med skolarbetet, men båda två vet att det bara är en lam ursäkt för att ha nåt att snacka om. och där sitter vi. och lyssnar på gangstermusik. och skrattar. sen blir det pinsamt tyst. vilken underbar tur att två stycken underbara räddare-i-nöden-tjejer dyker upp och sätter sig med oss. det lättar upp allting. men det var ändå så jävla bra allting. haha. vad fjollig jag låter nu. men du tittade på mig som om jag vore någonting bra. uppskattad liksom."
.
"Varför var du tvungen att ha på dig världens snyggaste kläder idag? Det är inte okej.
Minns känslan. Vill så gärna hitta den känslan igen. Jag var så himla lycklig då. Vart tog lyckan vägen?
Fuktar mina läppar med ett rosa lypsyl. Du går förbi. Vad gör jag då? Jo, tappar det såklart. Hur duktig? Sitter och beundrar dig i några sekunder tills jag inser att det ser dumt ut. Du ser mig och ler åt mig och nickar med huvudet, sådär som du alltid gör. Jag lider med dig när du inte hittar din mobiltelefon. Ville springa och köpa en ny åt dig. På en gång. Men det gjorde jag ju såklart inte. Inte hjälpte jag till att leta heller. Jag bara satt där med mitt rosa lypsyl, missade tre bussar och beundrade dig. Men det var värt det. "allt för dig". Det är så det är bestämt."
.
Minns känslan. Vill så gärna hitta den känslan igen. Jag var så himla lycklig då. Vart tog lyckan vägen?
Kommentarer
Trackback
