jag växer inombords.

träffar en gammal vän. nostalgin växer inombords och jag kan bara inte sluta le. dagen fortsätter och jag får sedan ett meddelande från ytterligare en gammal vän som vill träffas. glädjen är skyhög. saknaden har varit stor och jag kan inte förlåta mig själv för att ha låtit det gått så långt. men nu är vi här. och det är dags att ta tag i den gamla vännen som gjorde allting så bra. och det krävdes inte mycket. ett leende och en kram. en puss på kinden och ytterligare ett leende. åh vad jag har saknat honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0