känslan av att träffa en människa som brukade vara en av dina närmsta vänner igen och det känns PRECIS som om vi aldrig varit ifrån varandra. den känslan hade jag ikväll. blev så sjukt glad när jag hörde uttalandet av mitt namn, som endast en person kan göra sådär speciellt, och det är kevin. "OOOLLIIII!!!!" och där kommer han gåendes som en jävla solstråle mitt i spöregnet. underbar. vi spenderar eftermiddagen med att kolla gamla bilder och videos, skrattar åt hur fula vi var, hela högen<3 pratar om allvarliga saker och allting känns så enkelt och naturligt. får ett underbart välkomnande av hans familj och jag ler hela dagen. missar bussen, men vad gör det när vi har varandra? en promenad in till staden och två armar och ben som snuddar vid varandra. vad jag tycker om dig, kevin.