Pratar i 2 timmar med dig. Allt flyter på när helt POOFF förstörs kvällen. För en stund iallafall. Jag funderar på att berätta allting för dig, men ångrar mig och minns hur det gick förra gången jag var modig (Det var i sjuan). Du är rörig. Och min hjärna hänger inte med. Ingen av oss hänger nog med egentligen...men det lustiga är, att det verkar ibland som om jag har rätt med mina omöjliga tankar. Men det är bara ibland. För ibland känns det som om jag bara är luft för dig.