.

världens finaste mamma
kan inte fatta de.. de har snart gått ett år sedan jag stod vid din sängkant och tittade på dig när du tog dina sista andetag.

du var så lugn. du bara låg där och andades djupt. tog in samma luft som vi andra i rummet.
samma fuktiga luft.
fönstret stod öppet, det hade nyss regnat ute så doften av soltorkat regn steg in i rummet.

våning 5
avdelning 85
sal 3
jag minns de som igår.

alla var vi där. alla dina nära och kära, och vi väntade..
jag avskyr de ordet.
...vänta.

vänta på att du skulle samla dina sista krafter till att ta dig till en bättre plats.
du mår bättre nu, de vet jag. de vet vi alla, även du.
när du sen pustade ut efter allt ditt slit, vart de tyst. hela avdelningen, var helt tyst.
jag satt ute med moster i matsalen då vi såg att de lös röda siffror ifrån en tavla
3 stod det.

vi gick till sal 3 med hjärtat i halsgropen och när vi kom dit..
var du alldeles vit i ansiktet.
och du låg helt stilla.

de var de mest obehagliga men samtidigt finaste jag varit med om i hela mitt liv.
jag visste då att du var en ängel.

du har alltid varit en ängel för mig, men då blev du en äkta sådan.
jag ville bara skrika och hoppa ut genom de 5 våningarna och dra ner dig igen -
- men insåg att du skulle få de bra.

du har inte ont nu längre mamma.

det ända som skär är att jag inte kan hålla om dig när jag är ledsen.
men jag kan fortfarande känna dig.
du står vid min sida hela tiden och ser på vad jag gör, och stöttar mig.
jag kommer ihåg din lukt, din kropp. allt.
din favoritmusik, dina favoritfilmer, -färger, -kläder. ja, verkligen allt!
jag vill verkligen inget hellre än att ha dig tillbaka.

mamma, jag saknar dig något enormt. du fattas i mig, även om jag tänker på dig natt som dag.
men de är fortfarande inte samma sak.



den 3e juli 2009
..klockan 20.00
..i sal 3
..avd. 85
..våning 5
..på usö



..tog vi ett sista farväl.
hoppas du har de bra, och ta hand om dig.
MAMMA, JAG ÄLSKAR DIG !