22.37
Det måste vända snart
Hemska dagar
Har haft två riktiga helvetesdagar med 21 timmars arbete på två olika jobb + lite sömn på det. Nu ska jag sova bort klumpen i halsen!!!!
Fre
Har ångest över det mesta nuförtiden och har legat vaken i flera nätter denna vecka. Usch gillar inte detta. Känner mig otillräcklig och bortglömd.
Igår fick jag iallafall träffa Kapple, som är en så himla bra människa. Vi åt asgod sallad på satin och gosade i hennes soffa. Kvalle-tid❤️
Fuck it
Verkar som att dagarna går i vågor.
Spräckte min telefon då jag tappade den på kakel-golv...men bara en liten spricka så än så länge är det okej.
Men har även börjat stråla i mitt högerben vilket jag vet att det beror på mina diskar i ryggen som trycker mot en nerv. Detta gör mig livrädd. Jag vägrar gå igenom samma sak igen. Jag vägrar!!!!
Och jag såg så himla mycket framemot innebandyn imorgon. Det blir nog ingenting med det. Jag måste försöka vara snäll mot kroppen. Även fast det svider som fan
Blä:(
Usch idag har det varit en riktigt dålig måndag. Ingenting har gått min väg, och då blir man ledsen :(
Glada tankar glada tankar glada tankar
Hon gör mina dagar
This is the reason I love this girl!!!!!
svammel?
Att våga ta steget till lycka igen.
Det borde vara sjukt enkelt, jag menar; vem vill inte känna lycka?
Men det är skrämmande att vara på toppen, för ett snedsteg och man är på botten igen. Du har allt att förlora. Visst, det är sjukt ologiskt att tänka så. För då skulle du ju bara gå omkring att vara deppig hela tiden.
Men jag vet att jag började känna denna lycka i november 2014. När jag och Julia åkte från Sverige. Den växte och växte under alla månader jag var borta. Jag var livrädd för att åka hem, med anledning till att jag visste att "det kommer aldrig bli såhär bra igen"
Och hemma stod allting still. Jag föll tillbaka i gamla rutiner. Tankar och analyser kring saker som jag vet skulle göra att jag började dras neråt igen.
Missförstå mig inte. Jag har varit glad. Livet har känts helt okej. Men jag tänker alldeles för mycket. Jag pratar sällan om alla tankar som snurrar. Jag antar att det är därför det blir för mycket ibland. Bägaren rinner över, så att säga.
"Dra inte upp saker ur frysboxen". Ett uttryck som jag måste ta åt mig. The past is the past. Låt det vara så. Vad spelar det för roll att livet sög förut, när det är bra nu?
Släpp in känslan av att vara sprudlande lycklig, Olivia. Det har gått över ett år. Du är redo. Och tamefan, du förtjänar det.
(Hela min kropp skriker av saknad. Men tre arbetspass till. Sen är jag i hans armar igen)
Ryser
Älskade katt
Tung dag. Min älskade katt har åkt till himlen. Sorgligt som fan och jag har gråtit galet mycket idag. Är bara så sjukt tacksam över alla fina vänner som bryr sig, och även att jag åker bort imorgon och får tänka på annat. Jag längtar och är förväntansfull.
Jag ler över att du var min gosekatt i 16 år<3
Helvete
Okej igår var en hemsk dag, och inte fan kommer denna dag bli bättre heller. Bästa Alexander gjorde som vanligt livet lite bättre, men tyvärr bara för stunden.
På torsdag flyttar jag till adolfsberg en vecka, och sedan åker jag somsagt till Småland och bor med mina indianer<3 Längtar bort härifrån.
Skar mig på jobbet så hela handen var blodig också -.-
Äter sunt tränar lagom!
Håller mig till dieten och är sällan hungrig längre. Tänk att det bara kan ta några dagar. -2 kg på 6 dagar är inte illa alltså!!! Synd bara att jag om mindre än två veckor åker på semester till de småländska skogarna i 10(!!!) dagar. Då går man väl upp dubbelt så mycket som man har tappat :p Aja yolo. Godis är tyvärr på tok för gott för att undvikas.
För kompisar som undrat: gör denna diet enbart för min skull! Vill bara gå ner de kilona jag gick upp på resan och när jag inte kunde träna pga ryggskadan. Tack för era omtankar, men jag vet vad jag sysslar med:*
Tb sommaren 2014.
Världens roligaste människa
Jag älskar att jag numera går till sängs med ett leende på läpparna varje kväll!!!!
Helvetes artikel som INTE stämmer
http://nyheter24.se/debatt/798508-20-saker-tjejer-vill-ha-men-inte-vagar-be-om
För helvete. Vad är det för IDIOT som skrivit denna artikel? Sånt där gör mig förbannad. INGET AV DET DÄR GARANTERAR ETT LYCKLIGT FÖRHÅLLANDE! Seriöst spyr på vissa punkter i den där TÖNTIGA listan. Vi lever år 2015. Sluta håll på som om det vore på den tiden våra föräldrar var unga. Nä usch vad provocerad jag blir.
Trying my best
20 maj.
nostalgisk, redan
En av mina kära resvänner som jag träffade på julafton (Amanda) har laddat upp 200 bilder från Indien som jag nu nostalgiskt bläddrat igenom. Minns ni att jag skrev om en "Silent baba" som inte skulle prata på 12 år? Världens myskille som på något sätt berörde och kommunicerade på sitt eget lilla vis. Jag saknar honom.
Och sedan dessa oskyldiga bilder:
Bästa Rose och bäste Adam
Arga leken som inte var så argsint
Haha vi var duktigt bakis denna dagen, men vad passar inte bättre än att bara tränga ihop sig på solstolarna och dega hela dagen? (tills man började dricka igen vid typ tre på eftermiddagen)
i ärlighetens namn.
har skrivit ett rakt och ärligt utkast som jag så gärna skulle vilja publicera. men jag är på tok för feg. jag testar skriva lite på måfå istället, så får vi se vad det blir för något.
jag vill bara så gärna inte falla tillbaka i en vardag som inte längre stämmer in på mig. jag har förändrats så sjukt jävla mycket det senaste halvåret, och så kommer jag tillbaka till en stad - och en vardag - som stått still. det blir en krock. en krock som jag inte alls vet hur jag ska hantera.
jag grubblar och jag grubblar. det är inte hälsosamt förhelvete haha. och jag vill så gärna att mina vänner ska lyssna och förstå, utan att tröttna. men det är svårt. för gränsen är hårfin.
jag har en plan på att flytta till en annan stad i sommar. jag behöver miljöombyte och även byte av de kretsar jag hänger i. för egentligen, vad har jag som håller mig kvar i örebro?
det är antagligen här det blir svårt att förklara vad jag menar med detta. men jag varken vill eller vågar. inte nu. det är för tidigt.
men vi får se vad som händer. ibland kan det räcka med att åka iväg bara en helg till en annan stad.
(försöker vara optimistisk. hur fan ska en helg i en annan stad hjälpa, när fem månader i asien inte gjort det?)
Hårfin gräns
Jag har funderat och funderat, men kommer aldrig fram till något vettigt.
Hur, alltså HUR, ska du göra för att undvika de där människorna som bara drar ner dig i skiten, och sänker dig med sitt dåliga humör?!
Min kloka vän Erika säger "umgås du med människor som bara tar energi, säg till dom att du inte behöver dom i ditt liv"
Ja visst Erika. Om det vore så enkelt.
Fast jag är faktiskt trött på det. Människor som endast gnäller. Som alltid klagar. Människor som drar ner energin till botten.
Jag vill inte längre vara med sådana människor. Jag vill vara med människor som lyfter mig. Som får mig att känna mig hög på livet. Som får mig att skratta tills magen krampar. Som får mig levande.
Hur gör man?
Träning
Ingen superdag kanske..har känt mig lite sjuk och har haft huvudvärk hela dagen. Segt...trots detta tränade jag på friskis. Skönt som fan, även om jag redan börjar få träningsvärk hehe. Saknar att träna med grabbarna varje dag (dvs skrika på dom att jobba hårdare medan jag och Erika dricker öl på sidan om).
Det här minnet får mig att le. Önskar jag hade kunnat fånga ögonblicket på bild. Ni vet den där övningen när en ligger på rygg och den andra står över, och den som ligger håller i anklarna och den som står kastar benen på den liggande? Bra förklarat Olivia...men ni kanske förstår. Magövning. Den gjorde vi varje eftermiddag de sista veckorna, och jädrar vad jag skrek på dom. (Kanske blev de motiverade av att jag stod över dom iklädd endast en bikini..jag visade nog mer än jag borde och de hade nog skaplig insyn.. Hehe. Men who cares egentligen?)
Räknar dagarna.
Nattliga tankar
"Jag är inte avundsjuk på dig, Olivia, för jag vet att du bara kommer tycka om att vara hemma i en vecka"
Det har nu gått en vecka. En vecka som bestått av återförening med mina närmsta vänner. Jag har haft kul, och verkligen uppskattat hur bra land jag lever i, och hur bra jag faktiskt har det.
Men vad hjälper det nu? När ingenting är förändrat? Livet här hemma har stått still, och jag faller nu in i den bubblan.
Livet som arbetslös. Det var tre år sedan jag var arbetslös. Jag vet fan inte hur man gör. Och vart ska jag börja? Jag vet bara att jag måste börja NU. Leta runt. Fråga runt. Så sjukt jävla ångestladdat.
Tankarna snurrar. Hur ska detta sluta?
Det var ju precis det här jag inte ville skulle hända. Och trots det så ligger jag nu i sängen, och klockan är snart 02, och jag har ångest. Ångest över hur mitt liv kommer bli.
Det är stört egentligen. Jag har aldrig varit så spontan och tagit saker så lättsamt som på min resa. Folk berömde mig för min pondus och min positiva energi. För mitt mod och min bekymmerslösa inställning. Och så fort man sätter sig på det där jävla flyget hem blir man samma ångestfyllda människa som resten av det här tråkiga, äckliga landet är.
Nej usch. Hatar denna bubbla. Släpp mig fri, NU!
(Det stör mig något fruktansvärt att han hade rätt.)
